Inte alla journalister är som politikerna

Andreas Cervenka, ekonomikrönikör på SvD och e24.se, är värd att läsa. Jag har prenumererat på DN nästan 20 år och började häromdagen seriöst överväga ett byte till SvD efter att ha läst Cervenkas artiklar som på ett pedagogiskt sätt beskriver pengars tillkomst i det monetära systemet och även hans öppenhjärtiga krönika om det ekonomiska tillståndet i Europa där det är så tydligt att politiker verkligen kör över oss medborgare och ingen ens ställer frågan om vem som ska betala för alla “bailouts” av Grekland, Portugal, Spanien, Italien och Irland.

Jag är så less på att inga journalister i Sverige tar reda på de viktigaste av alla fakta i den kris vi är i: Hur har vi hamnat i den? Hur tar vi oss ur den? Vem ska betala? Hur undviker vi att hamna där igen?

Överdos – den kommande finanskrisen

Har du inte läst Johan Norbergs bok “En perfekt storm” bör du göra det. Du bör också kolla dokumentären som han gjorde förra året med boken som utgångspunkt. Filmen är en pedagogisk genomgång av hur vi hamnat i den finanskris som vi är mitt i just nu. En sak är säker: du har bara sett början…

Intro till filmen

”Överdos” är berättelsen om vår tids största ekonomiska kris – den som ligger framför oss.

Dokumentären spårar orsakerna till finanskrisen och undersöker den kusliga likheten med dagens situation, när stater som Grekland, Island och till och med Storbritannien och USA tycks riskera att kollapsa.

Bland de intervjuade finns amerikanska experter som blev utskrattade när de förutspådde finanskrisen, och som nu säger att det värsta fortfarande ligger framför oss.

Dokumentären baseras på boken ”En perfekt storm” av författaren Johan Norberg. Hans bestseller ”Till världskapitalismens försvar” har översatts till mer än 20 språk.

“Överdos” hade världspremiär 8 maj i Washington DC, USA, vid filmfestivalen “Politics on Film”. Därefter har filmen antagits till tio filmfestivaler runt om i världen, och utsetts till ”Best Feature Documentary” vid San Francisco Frozen Film Festival, och nominerats till bästa nordiska dokumentär 2010 vid Nordisk Panorama. Den distribueras internationellt av Journeyman Pictures, och har visats på teve i flera länder.

Överdos – en film om nästa finanskris from Devell/Borgs.

Fria sprutor och gratis knark åt folket

Tror du det finns någon som tycker att det är en bra idé att låna pengar för att betala av skulder? Tror du ens det finns någon vettig som tycker det är en bra idé att låna för att betala sina räntor?
Blir en missbrukare botad genom att få mer knark?

SMS-lån har ju varit omdebatterat för att de gör det enkelt att ta impulsiva, oövertänkta lån till hög ränta. Jag kan förstå SMS-företagens affärsmodell och till och med inse att det enda affärsmässigt hållbara för dem är att ta ut rätt hög ränta av de personer som tar oövertänkta lån. Hur ska de annars kunna täcka upp för kreditförluster? Vinsterna blir naturligtvis skyhöga om förlusterna hålls på en rimlig nivå. På samma sätt resonerar bankerna. Och stater som lånar ut till redan skuldtyngda länder. Det är helt naturligt att vilja minimera risken för utebliven återbetalning.

I Europa pågår sedan en tid oroligheter – och då framförallt i Grekland. Människor beger sig ut på gatorna i vilda demonstrationer mot de nedskärningar som måste till för att undvika en statskonkurs där landet inte längre kan betala sina lån till omvärlden. De lösningar som EU presenterat bygger på “omstrukturering” av lånen, dvs att Grekerna tillåts låna ännu mer för att betala av på sina lån, men bara om de gör drastiska nedskärningar i offentlig sektor och säljer statliga företag osv.

EU vågar inte låta Grekland gå i konkurs eftersom konsekvenserna fortfarande är så oöverskådliga. Hela valutaunionen står på spel eftersom spridningseffekterna kan påskynda de oundvikliga skuldkriserna för Portugal, Irland, Italien och Spanien – de andra medlemmarna i den föga ärevördiga gruppen “PIIGS“. Dessutom finns ett stort finansiellt tryck, i form av CDS:er, med vilka långivare redan redan försäkrat sig mot en grekisk konkurs. Det är inte busenkelt att ha koll på vilka som ställt ut dessa CDS:er men troligen ligger amerikanska och Europeiska banker rätt pyrt till (förutom ett antal andra – mer långväga – långivare till Grekland). I praktiken är politikerna tagna som gisslan av det “finansiella systemet”, dvs bankerna. Vid det här laget vet väl alla att att banker inte tillåts gå i konkurs? Åtminstone inte banker som är viktiga för “det finansiella systemet”. Med tanke på den finansiella härdsmälta som orsakades i dyningarna av Lehman Brother’s kollaps i september 2008 så saknas det inte politisk vilja att till varje pris rädda bankerna från konkurs. Med andra ord så är det vi medborgare som räddar bankerna i kriser medan de ger sina ledande chefer finfina bonusar i goda tider.

USA – ett hungrigt land idag

Bilden av landet USA har förändrats de senaste åren. Länge var USA framstående på många områden och det ekonomiska lokomotiv som gjorde svensk, europeisk, ja hela världens industri och ekonomi starkare. Sedan finanskrisen, som inleddes med oroligheter kring bostadslån till mindre bemedlade, har mycket hänt i USA.

Vet du att omkring 45 miljoner amerikaner, i Washington D.C så många som en av fem medborgare, är beroende av matkuponger från myndigheterna? Kostnaderna för programmet i år ligger på ca 71,5 miljarder dollar. Omkring 44 miljoner amerikaner, motsvarande nästan 15% av befolkningen, lever under fattigdomsgränsen, dvs på en årlig inkomst under 11 000 USD.

Relaterade sidor


United States Department of Agriculture – Supplemental Nutricion Assistance Program
Årssiffror – Månatlig uppdatering

Wall Street Journal 2010-10-02: These Families Shop When Aid Arrives
U.S Census Bureau on Poverty
Wikipedia: Poverty in the United States

Lew Rockwell, min nya idol

Det finns inte många ekonomer som gör sig bra i TV eller radio. Komplexiteten i det ekonomiska systemet och okunnigheten hos intervjuande journalister gör naturligtvis att viktiga fakta går förlorad. Ska man lyssna på några som säger som det är kan jag varmt rekommendera Jim Rickards och James Turk. Nyligen upptäckte jag Lew Rockwell, eller Llewellyn H. Rockwell Jr. som han fullständiga namn lyder, ordförande för Ludwig von Mises Institute.

James Turk for president

Han är ingen dununge, James Turk. Han har varit med i gemet sedan slutet av 1960-talet och har bra koll på historien. Framförallt har han kunskaper i monetär historia, dvs hur pengar har uppkommit och de problem som politiker nu orsakar när de trycker nya pengar i det valutakrig vars mål är att inflationera bort sina statsskulder till omvärlden. USA är ett gott exempel på det. Tyvärr är de inte ensamma. Hårt skuldsatta länder “tävlar” nu om att försvaga sin valuta så att kreditgivarna får mindre betalt. Vem som betalar? Medborgarna såklart, i form av högre priser på energi, mat, pengar (räntor)…

Här är en alldeles färsk intervju James Turk gjorde med Jim Rickards under GATA-konferensen i början av augusti. Det är mycket kunskap och erfarenhet som kommer fram i det här klippet. Nästan som att kolla filmen Heat där de Niro och Pacino spelar mot varann – man kan känna luften vibrera (men här av något annan än rivalitet)! A must see!

Även King World News senaste intervju med James Turk är fenomenal.

Här är några citat (ca 8 min 3 sek):

I see it as an end of 100 year bear market when gold was 250 USD, back in 1999. Were moving back to an environment where we understand that the experiment with fiat currencies didn’t turn out well…

ca 9 min 25 sek:

James, as you see it, what are the lessions from the last 40 years?

I think the main lesson from the past 40 years is that money is to important to leave in the hands of governments and central bankers and politicians.
There needs to be a discipline imposed on government spending and the only way you can get that effective discipline – monetary history has shown troughout the ages – is to tie the currency to gold. So inevitably gold is going to re-emerge in its traditional and rightful role at the centre of global commerce. It’s just a question of time.

Lyssningslänk:
King World News

Om ändå euroobligationer funnits…

Marknaden florerar av rykten om att införandet av euroobligationer ska hjälpa till att lätta kostnadsbördan för de euroländer som “råkat” i kris. Självfallet förnekar Sarkozy och Merkel att ett införande är på gång, men vad kan de göra?

Genom den smarta “uppfinningen” av euroobligationer kan Portugal, Italien, Irland och Grekland (PIIGS) åka snålskjuts på de mer betrodda euroländerna. Men hur vore det om de istället tar itu med de grundläggande problemen, de som orsakat den situation som eurosamarbetet hamnat i?

Jag kan rekommendera följande klipp med Jim Rickards, en av de kunnigaste, mest pedagogiska och modiga ekonomerna idag. Hans historiska kunskaper gör att han sätter saker och ting i perspektiv och han tappar sällan fattningen, trots att de journalister han möter ibland häcklar honom – dock inte i denna intervju. Rickards är av uppfattningen att det bara finns två lösningar på ett skuldproblem: antingen betalar man eller så betalar man inte. Om man inte betalar så har man per definition gått i konkurs (eng. termen “default”) – vilket Rickards hävdar även gäller USA eftersom de inte kan betala sin statsskuld med mindre än att höja lånetaket och låna ännu mer.

Läs mer:
SVD: Eurobonds – lösning på krisen?
Privata affärer: Euroobligationer tas ej upp på tysk-franskt toppmöte

Otänkbart att en stat säljer av sin guldreserv

Jag läser i DN att ifall Italien eller Spanien skulle få för sig att sälja sin guldreserv så skulle de kunna sänka värlsdmarknadspriset. Skulle inte tro det – dvs varken att de skulle vara såna dårar att de säljer, eller för den delen, att om de nu får för sig att sälja att de skulle trycka ner guldpriset.
Enligt officiell statistik på guldinnehav så ligger Italien på 4:e plats och Spanien på 20:e. Det är inga oväsentliga mängder de har, och skulle de få för sig att sälja hälften av sina innehav så skulle världen “dränkas” i ca 1200 + 150 ton guld.

– Skulle de gå ut och säga att nu säljer vi av guldreserven innebär det att väldigt mycket guld kommer att säljas. Säljtrycket skulle överträffa köptrycket och guldpriset sjunker, säger Johan Lönnqvist, marknadsanalytiker på IG Markets.

Italien och Spaniens guldinnehav utgör en “piss i Nilen” jämfört med de mängder av guld som stater och investerare nu efterfrågar i sin strävan att inflationsskydda sina tillgångar. Guld anses vara en “safe haven” eller “last resort” bland investerare när det är oroligt, eller “schlagigt” som Ingemar Stenmark kanske hade sagt, i världsekonomin. Och har det varit skakigare än nu? Gör inte som Nouriel Roubini – normalt sett en sansad ekonom – som kommer med rådet att stoppa pengarna i madrassen eller på banken, enligt DI.se. Inflationen och valutakrigen kommer att förstöra valutorna. Håll därför en del av pengarna i fysiska ädelmetaller, förslagsvis guld eller silver.

En annan reflektion är att det egentligen inte är priset på guld som ökat. Det är US-dollarn (i vilket guldpriset sätts) som försvagats. Med andra ordet kan man se guldpriset som ett inverterat dollarpris i relativa termer. Dock ska påpekas att de flesta andra valutor också försvagats, vilket gör att dollar-index inte rasat (ännu). Håll dock ett öga på stödet kring 73 som testats några gånger…

Mer läsning:
Gold is the real safe haven
Why central banks are buying more gold
Central banks buying gold

Kreditvärderingsinstitut får kritik

Kreditvärderingsinstituten spelade en avgörande roll i den senaste finanskrisen. Samtliga (förutom Fitch) hade högsta kreditrating på Fanny Mae och Freddy Mac in i det sista. Även Lehman Brothers hade kanonrating liksom AIG. När värdelösa bolån (subprime) omförpackades till finansiella massförstörelsevapen och därefter såldes vidare som finfina investeringar hade även här kreditvärderarna hela handen i syltburken. De tjänade grova stålar på att värdera nya produkter som sedan gjordes säljbara till intet ont anande investerare.

Det råder inget tvivel om att kreditvärderarnas trovärdighet har fått sig en rejäl törn och möjligen, jag säger möjligen, har de bättrat sig.

Men vad händer då istället?

Jo, jag läser idag att Moodys sänkning av Portugals kreditbetyg till skräpstatus får kritik av EU-politiker.

Ett fullkomligt hypotetiskt resonemang, säger José Manuel Barroso

Ja, men vad hade han förväntat sig? Att sänkningen kommer efter Portugals konkurs?

Om vi vänder blicken lite österut så råder det ingen tvivel om att Grekland till slut kommer att tvinga sina långivare till stora nedskrivningar – trots de “bailouts” som görs. Det faktum att de har en statsskuld som överstiger den egna bruttonationalprodukten så kraftigt gör det hart när omöjligt att reducera skulderna utan någon form av nedskrivning (eller “omstrukturering” som det benämns lite finare termer). Spridningseffekterna av en Grekisk kollaps är tyvärr inte helt klarlagda. Det går inte att bara titta på listan över direkta långivare eftersom de flesta återförsäkrat sig mot en Grekisk konkurs med hjälp av CDS:er. De har ställts ut av aktörer som själva riskerar att komma på obestånd som en följdeffekt.

EU och resten av världen kommer att få se vad som händer länder som skuldsatt sig för hårt. Inom 2-4 år tror jag vi kan räkna med konkurser (dvs oförmåga att betala sina skulder till fullo) i Portugal, Italien, Grekland, Spanien (PIGS). Därnäst står Storbritannien, Frankrike och Belgien.